Nu fick man inte va md exet längre hon ville va barn ledig....o gnäll ledig.Jag kan faktiskt hålla md om att jag tjatar på henne men vad fan ska man göra ena veckan e man guld värd o andra inte ett skit värd.Så man bygger upp hoppet om återförening lika snabbt som man river ner d.det blir rätt jobbigt emellan åt men jag e inte den som ger upp IM A FIGHTER.men d finns saker som e mer jobbiga! och jag menar hjärtskärande jobbiga, har 2 barn med mitt livs kärlek som e på mig att vi ska flytta ihop o gifta oss(om jag fått en enda önskan så hade d varit d) lr att dom vill se oss pussas lr kramas....... ibland blir d så också vilket jag älskar, men jag får så dåligt samvete för mina barn dom har kommit på mig ett ex antal ggr då jag har gråtit mitt i natten och jag ser/hör på dom att dom vet varför jag gråter och min äldsta dotter frågade om jag kunde lova henne och försöka få mamma tillbaka.och vad sa jag, inga problem d fixar jag,,, men  d dåliga samvetet får jag dom dagar som jag inte duger för henne och d känns som att jag misslyckas men så kommer dom dagar jag duger och saker kan bli så bra att man bara vill ta sina barn i famnen och säga ,pappa fixade d  vi e en familj igen,men som sagt d rivs ner så fort vi närmar oss toppen.

Har så starka känslor för henne o barnen att d känns som utan en av dom så saknas en del av mig..och hur klarar man att gå runt med fantom smärta i hjärtat hela dagarna?????