Nu fick man inte va md exet längre hon ville va barn ledig....o gnäll ledig.Jag kan faktiskt hålla md om att jag tjatar på henne men vad fan ska man göra ena veckan e man guld värd o andra inte ett skit värd.Så man bygger upp hoppet om återförening lika snabbt som man river ner d.det blir rätt jobbigt emellan åt men jag e inte den som ger upp IM A FIGHTER.men d finns saker som e mer jobbiga! och jag menar hjärtskärande jobbiga, har 2 barn med mitt livs kärlek som e på mig att vi ska flytta ihop o gifta oss(om jag fått en enda önskan så hade d varit d) lr att dom vill se oss pussas lr kramas....... ibland blir d så också vilket jag älskar, men jag får så dåligt samvete för mina barn dom har kommit på mig ett ex antal ggr då jag har gråtit mitt i natten och jag ser/hör på dom att dom vet varför jag gråter och min äldsta dotter frågade om jag kunde lova henne och försöka få mamma tillbaka.och vad sa jag, inga problem d fixar jag,,, men  d dåliga samvetet får jag dom dagar som jag inte duger för henne och d känns som att jag misslyckas men så kommer dom dagar jag duger och saker kan bli så bra att man bara vill ta sina barn i famnen och säga ,pappa fixade d  vi e en familj igen,men som sagt d rivs ner så fort vi närmar oss toppen.

Har så starka känslor för henne o barnen att d känns som utan en av dom så saknas en del av mig..och hur klarar man att gå runt med fantom smärta i hjärtat hela dagarna????? 

Fick för en tid sen veta sanningen om min stora kärlek.vilket krossade mig totallt har väl igentligen igen anledning o bli d men kärleken till denna person har inte svalnat fastän d varit slut över ett år.Men jag hade hopp tro och kärlek ang vårat förhållande. vilket jag försökte vissa genom att alltid finnas där lr komma då hon va ledsen och hjälpa henna på alla sätt oavsett om d va ekonomiskt lr bara en hjälpande hand.Oavsett vad hon har sagt lr gjort så har d varit som en drömm o bara få vara med henne,,hon kallar det besatthet men jag kallar d äkta kärlek kunde inte tro jag kunde känna så för nån men känslorna för henne vill inte fösvinna oavsett hur mkt hon sårar mig.vet inte riktigt vad jag ska göra.orkar inte gråta mig till sömns längre.känslorna vill fan inte svalna men så vill jag inte d heller.jag får väl ta o vänta tills känslorna kommer tillbaka.jag vet att jag kan få henne tillbaka.men jag vet inte om framtiden ändrar sig....jag hoppas d